Söker...
Stäng sökfönster

Sökresultat › [ ] Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen


Ökad förekomst av MRSA i Sverige - Solo i kampen mot "sjukhussjukan"

Den fruktade ”sjukhussjukan”, MRSA, hade två massiva utbrott under 2005 vid Universitetssjukhuset i Linköping. Både patienter och personal drabbades, avdelningar stängdes och intag av nya patienter stoppades. Vi åkte dit för att ta reda på vad som har hänt sedan dess.

När vi kommer till Intensivvårdsavdelningen (IVA) möts vi av sjukgymnasten Jenny Örman, tillsammans med hennes två kollegor, sjuksköterskan Karin Strömberg och undersköterskan Birgitte Leidström som är hygienansvariga på avdelningen. 

– Under det första stora utbrottet 2005 hade vi bara en patient på vår avdelning som hade MRSA (meticillinresistenta gula stafylokocker). Så vi klarade oss bra, berättar Karin Strömberg. 

Men ett fall är ett för mycket, förklarar Karin och Birgitte. Patienterna på intensiven är mer mottagliga för infektioner i och med att deras immunförsvar ofta är försvagat, att de kan ha sår och har ett sämre hälsotillstånd än vad man normalt har. Och på grund av deras hälsotillstånd är en infektion ett stort hot, särskilt om infektionen inte går att behandla med antibiotika, i likhet med MRSA.                              

Följer inte reglerna

Sjukhusen i Sverige har länge haft tydliga hygienregler, men oförmågan att hindra spridningen av MRSA har tolkats som att dessa regler inte alltid har följts. Därför har man till exempel i Linköping satsat mycket på information och utbildning. Varje avdelning har också en eller flera personer som är ansvariga för hygienen. På IVA är det Karin och Birgitte.

– Som hygienansvariga på avdelningen är vi de som våra kollegor riktar sig till om de har frågor om hygien. Om vi inte kan svara på frågorna tar vi dem vidare till hygienavdelningen på sjukhuset. 

Hygienavdelningen fungerar som stöd för hela sjukhuset, bland annat går de hygienrond tillsammans med de hygienansvariga på avdelningarna för att hitta brister och förbättringsmöjligheter.     

Ökning av MRSA trots nya rutiner

Men till slut är det ändå upp till var och en av de anställda på sjukhuset att följa de basala hygienrutinerna, i alla lägen. 

– Varje patient ska behandlas som att han eller hon är smittsam, oavsett om de har MRSA eller inte. Det är för att varken patienterna eller personalen ska drabbas av någon smitta, förtydligar Birgitte. 

Trots att hygienfrågorna har diskuterats livligt i hela landet så fortsätter antalet rapporterade fall av ”sjukhussjukan” att öka i riket som helhet. Smittskyddsinstitutet har därför fortsatt fokus på utvecklingen, även om vi i Sverige med våra ca 1000 fall om året är relativt förskonade i jämförelse med övriga Europa.  

Sjukgymnastik på IVA

Att vara noggrann med hygienen är en förutsättning för att hindra spridning  av smitta. Men man kan också genom att göra patienterna mindre mottagliga  för infektioner bidra till minskad förekomst och därigenom minskad risk för spridning.  

På IVA arbetar sjukgymnasten Jenny Örman med just detta. Hon berättar att de jobbar mycket med andningsgymnastik, mobilisering och hoststöd. 

– Mobilisering är väldigt viktigt för att minska problemet med slem i lungorna som är en vanlig följd av operationer. Träning och behandling hjälper på detta sätt till att förebygga till exempel lunginflammation, säger Jenny. Även för sjukgymnaster gäller samma strikta regler kring hygienen, dessutom måste de tänka på hur hjälpmedlen används och att de i sig inte blir en hygienrisk. 

– Vi brukar säga ”låt spriten flöda!”, skrattar Jenny, Karin och Birgitte i mun  på varandra. Men alla hjälpmedel kan inte rengöras med desinficeringsmedel, till exempel textilier. Rutinerna för hur textilier hanteras skiljer sig åt mellan sjukhus och även mellan olika avdelningar inom samma sjukhus. 

Det beror bland annat på vilken sorts textilier det handlar om och hur nedsmutsade de är.  

Förbrukar hjälpmedel

På IVA i Linköping har de kommit till slutsatsen att deras lyftselar och lyftdukar inte kan tvättas, främst beroende på att det skulle ta flera veckor innan de fick tillbaka dem. 

– Så länge klarar vi oss inte utan våra lyftselar, vi har inte ett så stort lager, berättar Karin. För att förena behoven från verksamheten med hygienkraven blev lösningen att använda Solo lyftselar och lyftdukar som tillverkas i ett förbrukningsmaterial. 

– Vi använder dem varje dag till patienterna när vi väger dem för att kontrollera deras vikt och därigenom deras vätskebalans, det är väldigt viktigt. För att värna hygienen har varje patient en egen lyftduk, berättar Karin. På detta sätt har de alltid nya och rena lyfttillbehör som är patientbundna, de kastas när patienten skrivs ut.

Förbrukningsselarna är billigare i inköp och sjukhuset slipper kostnaderna för att tvätta dem vilket kompenserar den ökade förbrukningen. 

Förutom att använda planlyftdukar använder de även lyftvästar för mobiliseringsträning och lyftselar för förflyttning av patienter.      

Aldrig perfekt

Nu, två år efter de stora utbrotten av smittan, när all uppståndelse har lagt sig och alla rutiner har satt sig så är det tydligt att brister har funnits. 

– Det slarvades nog mer innan, nu tänker de flesta efter mer reflekterar sjukgymnasten Jenny Örman. 

Men i en verksamhet liknande den på IVA är det inte alltid säkert att man hinner tänka efter före. 

– Det är klart, ibland är det bråttom och då hinner man inte. Då får vi göra det bästa vi kan i efterhand i stället, avslutar Birgitte Leidström.

Från allra första början har omtanken om dem vi utvecklar våra produkter för varit vår viktigaste ledstjärna.

Vår affärsidé speglar våra visioner i vår dagliga verksamhet - att ständigt förbättra livskvaliteten för brukare och vårdpersonal världen över.